Det var någon som sade att det här med lycka inte är något som finns på en plats man skall ta sig till, eller vid någon tidpunkt framåt som skall hända eller, beklagligt, bakåt i tiden och redan över. Tvärtom sades det att lycka är här och nu. Bara så, här och nu, utan vidare förklaring. Jag funderade lite på vad det kunde betyda i praktisk bemärkelse, men glömde sedan bort det.
*
Jag har som projekt att hitta en djup tallrik eftersom jag håller på att slita ut min lägenhetskamrats marockanska skålar och jag tycker inte att det är särskilt sjyst. Mot bättre vetande gick jag in på Smålands. För den som inte vet är det en inredningsbutik i Malmö med en väldigt distinkt stil på sina varor, det är mycket keramik, linne, italiensk olivolja och gamla slitna men reparerade skåp och andra möbler. Det är helt enkelt en stor mängd vackra saker som skulle göra mitt liv vackert estetiskt och kanske lite, lite, mer kvalitativt… Men till priser som skulle få bankdirektörer att rodna. På väg ut ur butiken tänkte jag lite bittert att nån gång skall jag ha råd – en blick på borden invid cafédelen vid fönstren ut mot gatan – råa träytor, torkade blommor i estetiska burkar och gammaldags ljushållare i konstsmide, medan solen dansade över bordsskivorna – så skall jag ha det, tänkte jag, så skall mina morgnar inledas: kontemplativt skall jag dricka mitt svarta kaffe ur en keramikmugg från Österlen medan morgonsolen dansar över noggrant utvalda konsthantverk som uttrycker all den goda smak man kan köpa sig till…
Jag var nästan ute på gatan när det slog mig. Jag behöver inte vänta på det där hägrande direktörsjobbet i någon inbillad framtid, jag kan bara köpa en kopp bryggkaffe och sätta mig vid något av borden, dricka mitt kaffe ut en keramikmugg och vara lite kontemplativ… Och kanske spendera 20 minuter på att arrangera muggar och glas och bordsdekorationer så att det blir en bra bild att illustrera tankegången som uppkom där i stunden… Men ändå.
Fånga dagen, var det också någon som sade.